Ängslan, oro över ovissheten. Vi vet att det inte kommer att lösa sig för dig nu. Du kommer aldrig att bli frisk igen. Men din låtsas lek fortsätter, leken där allt är som förut. Leken som du tror att vi alla leker med i. Och visst, det är så skönt att slippa obekvämheten att prata med någon som är allvarligt sjuk, någon vars njurar inte fungerar alls, någon som fått diagnosen aggressiv cancer, någon vars lungor inte fungerar som de ska, någon som vi inte vet om hen lever nästa år. Vi leker med dig, leker att allt är som vanligt MEN jag har bestämt mig för att inte leka längre nu.
Tårarna bränner bakom ögonlocken och tankarna snurrar i huvudet. Är jag ensam om att vilja skaka om dig och skrika:
- Gråt människa, gråt! Visa din skräck, visa din panikångest! Släpp ut allt!
Vi borde gråta tillsammans, bryta ihop tillsammans för att sedan känna lugnet tillsammans.

Älskade pappa, släpp in oss