Jag vill beskriva mig som "Morran" i Mumintrollen, bestämd och arg samtidigt som jag är lika skör och försiktig som "Tummelisa" av HC Andersen.
Tummelisa bestämde egentligen aldrig över sitt eget öde, kanske tillslut men resan dit var i alla fall lång, liksom min...
Det är så svårt att vara dessa två personigheterna samtidigt, det svänger snabbt, ibland så snabbt att jag har svårt att hinna med. Min omgivning hinner ännu mindre med.
Problemen var större i min ungdom, nu har jag levt lite mer än halva mitt liv, om jag får bli lika gammal som min farmor dvs. 93 år.
Jag arbetar som samtalsterapeut, bor med en man vars humör skiftar lika mycket som hans blodsocker. Jag kan vara vansinnigt förälskad i honom för att nästa dag knappt stå ut med honom under samma tak.
Vår dotter är en begåvning utan dess like, jag upphör aldrig att förvånas över hennes empatiska sidor, hennes starka beslutsamhet, hennes godhet och hennes änglalika röst.
Jag kommer att skriva om precis allt möjligt, vad som passar mig just för dagen...eller vad som passar mitt humör just nu.
Välkomna!
|